Sådär helt plötsligt märkte jag att jag berördes av presidentvalet. Hittills hade jag trott att andra omgången skulle bli ett val mellan pest och kolera, så som någon under hösten uttryckte sig, och endast funderat på vad för slags rolighet jag skulle skriva på valsedeln. Ja, och så tycker jag egentligen att presidentposten är helt onödig och borde raderas.

Nu blev det dock inte så, utan den andra kandidaten visade sig vara relativt vettig. Detta framförallt mot bakgrund att jag plötsligt insåg hur otroligt ogärna jag vill se herr N. som president.

Dagen har därför ägnats åt att kolla upp vilka frågor de två gubbarna har skiljda åsikter om. Förhandsfavoriten har visat sig vara en ännu större idiot än jag orkat tänka mig. Någon kanske minns föregående presidentval där Niinistö presenterade sig som arbetarnas president (öh, arbetarna har sedan länge haft mycket goda löner för det jobb de gör samtidigt som de som yrkesgrupp i dagens läge utgör endast sisådär 20 % av arbetskraften). I detta val valde han att säga sig arbeta emot girighet samtidigt som han själv sitter på mest cash av samtliga kandidater och förhåller sig mycket tveksamt till att höja skatten för människor med inkomster som överstiger 7500€/mån (vilket är en vanlig halvårsinkomst för de flesta), så vem är månne girig om inte Sauli själv. Det räcker ju inte med detta, eftersom han därtill tycker att ekonomiska frågor skall anses viktigare än människorättsfrågor i förhållandet med Kina. Positiv diskriminering finner han också av ondo.

Visserligen saknar presidenten makt i många av dessa frågor, men det vore ändå kul att den individ som kommer att sitta på denna ytterst representativa post lägger människan framom kapitalet. Och visserligen är Haavisto än rätt så grå kandidat, som inte han heller gör alltför stora ställningstaganden, men i varje fall verkar han representera en nyare politik, där man ifrågasätter idén om ekonomiskt tillväxt som statsreligion. Människorättsfrågor och jämställdhet verkar han också ha i tankarna, till skillnad från gubben Sauli.

Är i stort behov av en verklighetsflykt, varmed jag menar att jag skulle vilja kunna låtsas om att alla de neoliberala, fjantromantiska, kortsiktighetsbetonande idealen som verkar genomsyra hela samhällsstrukturen (då även på ett globalt plan) inte existerade.

På fester brukar jag ha en fjant-låt som jag lägger på när jag får möjligheten därtill. Denna gng kunde jag inte minnas den, hur mycket jag än försökte. Men här:

För tillfället är jag trött på existensen, om än själsligt tillfreds med min tillvaro.

Lite gamla färgbilder.

Varför behöver jag en katalysator?

Denna utkom tydligen förra året. Nordisk tatovering / Nordic Tattooing av Jon Nordstrøm.

Angående de nya studierna.

Nu när jag börjat bekanta mig med html & css har jag lärt mig att många lägger in texter i koden som inte syns på webbsidan. Det känns lite humanistiskt.
Dagens fynd;

"Daisy, Daisy, give me your answer do.
 I'm half crazy all for the love of you.
 It won't be a stylish marriage,
 I can't afford a carriage.
 But you'll look sweet upon the seat of a bicycle built for two."